Thomas Simonsson

Allt handlar om bekräftelse, men det finns olika grader av bekräftelse.

Tänk att tiden går trots att livet stannar upp..

... ett kort tag efter att Madelene gått hem med Lilly Line så fick jag mindre panik. 

Panik över att tiden inte stannade upp, att tiden oundvikligt drog mig längre och längre bort från tiden med Madde. Att allas liv gick vidare, men inte mitt liv med Madde.

 

Jag fick panik, för jag ville till varje pris stanna i tiden med Madde.

Det tog ett tag för mig att ta mig igenom den fasen. Jag accepterade att tiden går. 

Och det gav mig en insikt: Tiden går hela tiden, den står aldrig still. Jag kan inte lägga till tid till mitt liv, den tid jag har är utmätt just för mig.

 

Om jag har 70 år kvar på jorden eller 1 dag vet jag inget om, så därför är det viktigt att ta tillvara på stunden just nu.

 

"Life is just a series of moments.If you miss the moments,you miss your life." - Robin Sharma

 

Idag skulle jag och Madde fira vår fjärde bröllopsdag. 

Jag minns tillbaka på den stunden vi träffades, den stunden vi förlovade oss och den stunden vi lovade att älska varandra i nöd och lust tills döden skiljer oss åt. Stunder som har format mitt liv. Och trots att döden skiljt oss åt, så kan jag inte sluta älska min Madelene. Jag vet att jag inte kan älska henne som jag en gång gjorde, men jag älskar att hon varit en del i mitt liv, jag älskar hur hon hjälpt mig växa och mogna. Jag älskar det vi hade. Och det ska jag bära med mig resten av livet. 

 

Detta är egentligen en glädjedag, att få minnas allt gott. Men självklart gör det ont att påminnas så tydligt. 

 

Jag laddar för helgen och för årsdagen av det som blivit en livstragedi för mig och många nära och kära. 

Laddar för att klara av dagen med dess minnen. Laddar för att mitt i all den tragedi som varit våga se frammåt. 

Att även denna gång ha styrkan att gå igenom smärtan, sorgen och det som gör ont. För det gör fruktansvärt ont att dels veta vad jag måste igenom, och sedan oxå gå igenom det. Men jag vet att solen lyser på andra sidan, dimman kommer lätta, jag kommer igenom denna mörka dalen för att kunna rasta högt högt uppe på en fantastisk topp i mitt liv, andas och tillslut kunna föreställa mig en ny vandringsled, mot nya höjder! 

 

Maddes pappa Lennart har gjort en så fin ram runtom graven, 

så alla blommor som människor sätter där ska få plats! 

Madelene och Line, ni är så älskade, och ni är en del i våra liv mer än någonsin! 

 

Åh Thomas så fint du skriver...

"Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig." - Fina ord som jag läst någonstans och som värmer och stärker. Kanske gör de det med dig också...

Varm kram!

Bakom alla kloka ord o vetskapen om hur livet fungerar, att det går vidare, vare sig vi vill el inte, så finns ett smärtan.
Jag kan känna med dig, visst går det att fortsätta, men livet blir aldrig vad det varit o de kommer alltid att fattas. Sorg tar tid o måste få göra det, men det betyder inte att livet inte kan va meningsfullt i alla fall.
Fast på ett annat sätt <3

Så fint, så sorgligt, så gripande! <3