Saknaden efter det dyraste jag hade...

...den är enorm.
Vissa dagar, vissa stunder vet jag inte hur jag ska kunna ta ett steg till.
Jag vill bara sätta mig ned, lägga mig ned och sluta mina ögon. Hoppas på att när jag öppner dem igen, så är jag på samma plats som Madelene och Line. Och jag får krama om dem igen!
Vissa stunder gör det så ont i bröstet, mitt hjärta vill brista.
Jag förstår inte vad jag ska ta vägen.
Ensamheten.
Det är inte en ensamhet med avsaknad av släkt och vänner. Det är en ensamhet som är djupare än så.
Ingen ser den, ingen känner den, ingen upplever den som jag.
Ingen kan förstå den, ingen kan bära den utom jag.
Men jag går inte ensam.
Jag är hela tiden buren, jag hör en röst som säger:
Det är ok att gråta och  vara ledsen, men Jag håller dig!
Jag låter dig inte falla, Jag bär dig! Gråt! Jag torkar dina tårar!
När du inte orkar hålla ditt huvud ovanför ytan, då lyfter Jag dig!
Jag går med dig genom den mörka dalen, du går inte själv!
Min käpp och stav tröstar dig!
Jag kommer låta dig vila på gröna ängar.
Jag för dig till vatten där du finner ro!
Jag går med dig, Jag leder dig.
Om du faller, så faller du i Mina armar! Vems armar skulle du annars ramla i?
Min fru Madelene Simonsson och vår dotter Lilly Line dog fredagen den 26:e augusti 2011. 1 vecka innan beräknad förlossning. Line var ett välskapt barn, 52 cm och 3420g. Hon hade mycket hår, och mammas ansiktsdrag, men pappas näsa.
Madelene hade ett hjärta i väldigt dåligt skick. Hjärtvävnaden var förbytt till ärr-vävnad. Hur detta blev och var det kom ifrån är ännu oklart. Men Madelene hade inte känt av att något var fel, och inget test hon gjort har någonsin visat på hjärtfel. Men tillslut tog hjärtat slut, och Madelene fick gå hem till den himmel hon längtat så efter.
För Madelene gick det snabbt, men för oss som är kvar blir varje dag en påminnelse om saknaden och sorgen efter Madelene. Men också en påminelse om tacksamheten. Tänk allt gott som Madelene fick betyda. Och tänk vad bra vi får ha det. Varje dag får bli en gåva, och mitt arv efter Madde och Line är att ta vara på varje dag!
Jag saknar Er så, och jag tackar Gud varje dag för nåden.
För jag vet att Ni har det bra, och när jag når målet så står Ni där och tar emot mig, stolta över att jag sprungit klart mitt lopp!
Kortet taget vid Madelenes älskade sommarställe utanför kalmar.
Jag älskar dig!

Kommentarer
Postat av: Christian Högberg

Satt och surfade runt på skäggfrisyrer och lyckades komma in här, gick till start sidan efter jag kollat klart på det inlägget och läser detta. Blir full av ledsamhet över att någon måste uppleva en sån tragedi. Känner med dig även om jag inte alls kan sätta mig in i den situation som du gått igenom men hoppas att det blivit lite lättare med den tid som gått!

2012-06-25 @ 18:13:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0