Att tala ett språk...
...Nu har äntligen musikklasserna startat "på riktigt".
Jag börjar känna igen klasskamraterna när vi möts på campus och vi har börjat spela med varandra i små grupper. Det är alltid skönt, jag har min trygghet främst i musiken.
Musiken är egentligen mitt andra språk, och engelskan mitt tredje språk.
Bakom mitt piano kan jag förmedla mer känsla och tala till dem som lyssnar, även om riktiga ord inte skulle räcka till.
Jag har hittills känt mig ganska begränsad i min engelska.
Jag kan lyssna bra, och prata någorlunda, men jag kan ännu inte förstå det sociala spelet i språket.
Hur man skämtar, snacka lite löst och bara vara avslappnad. Jag har inte orden eller förståelsen.
Sen är det det där med den amerikanska sarkasmen...
Wow, hela det amerikanska folket verkar jobba med sarkasm...
Det tar på krafterna att försöka förstå..."vänta, va han seriös nu eller sarkastisk, hur ska jag tolka det, vad ska jag säga..."
Så det tar på krafterna.
Det har gjort att jag inte helt har anpassat mig.
Jag har inte fullt ut varit med på varje kvällsaktivitet, för jag har känt mig som ett fån..
Men som sagt, nu har jag hamnat i mitt rätta element, och det känns med en gång bättre.
I detta forumet får jag lära känna folk på ett annat plan, och de får lära känna mig på ett plan som säkert känns lättare för dem.
Det här ska nog bli bra.
Ikväll va jag med på gospelkörens övning.
Jag har ju aldrig sjungt i kör egentligen, så detta var en upplevelse, men det var kul!
Låt mig avsluta detta blogginlägg med lite typisk amerikansk mentalitet, taget från skolans säkerhetsvideo:
"tjejer, drick inte alkohol. Om ni dricker alkohol kommer ni bli våldtagna".
tja, vad ska jag säga :) Man får ta det som det kommer, och detta tillhör segmentet korkade amerikaner.
Så jag hörde, jag såg, och jag väljer att stilla gå vidare från det uttalandet...
Det var lite kvällstankar, hoppas ni har det fantastisk hemma i Sverige eller var ni är någonstans!
//t
Kommentarer
Postat av: Elisabeth
Hej!
Jag förstår dig verkligen, det är skönt att kunna prata sitt eget språk utan att behöva "tänka" hela tiden. Jag tycker inte det är konstigt att du inte är med på varje kvällsaktivitet. Det är faktiskt viktigt att du känner dig hemma och trygg i din lägenhet också. Ibland är det skönt att bara vara hemma:-) Hoppas att vi kan skypa ltie ikväll! PUzz
Postat av: Inger Eriksson
Kära Thomas!
Du har ju inte varit så länge än.Låt tiden och allt
få mogna.Omställningen till allt det nya måste få ta
tid.Ta vara på de stunder du får vara själv, fast det är svårt.Detta nya år får du ta varje dag som en gåva från Herren Jesus.Han har lovat vara med dig
ALLA dagar.Kram från en vän!
Trackback
