Thomas Simonsson

Igår var jag på en fantastisk konsert med en mycket god och viktig vän.

Laleh spelade, och hennes förband var Timbuktu/Damn. 

 

Det som slog mig var att dessa artister verkligen har så mycket att säga i sina texter.

Possitivt överaskad kan man säga :)

 

Jag fastnade främst för 2 saker de sa:

 

Timbuktu: I hela mitt liv har jag ansträngt mig för att aldrig ge upp, och alltid kämpa. Men med tiden blir det oxå klart för mig att jag ibland oxå måste släppa taget för att komma till nästa "nivå". Och att släppa taget innebär inte att jag ger upp. Se det som ett dataspel. Det är den där sista detaljen, den svåraste detaljen, för att vinna denna nivån, och komma in i nästa! Att släppa taget är inte samma som att ge upp. Det handlar om att gå vidare.

 

När jag åkte hem från spelningen så funderade jag mycket på detta. Jag funderade på mina känslor kring att Madelene inte finns hos mig. Funderade på hur mitt liv ser ut idag. 

Jag känner mig sviken. Inte BE-sviken, utan bara sviken. 

Jag vet att det inte finns något i hela världen Madde ville mer än att vi skulle leva ihop. 

Om Madelene kunde bestämma skulle hon verkligen inte dö så ung. Om Madelene kunde bestämmt skulle vi bli gamla och gå hem tillsammans i sömnen, som i filmen "Dagboken" :)

 

Så jag vet att Madelene verkligen inte kunde göra något åt detta, men ändå känner jag mig sviken.

 

Jag vill inte leva ensam, jag vill inte göra allt kul och uppleva alla fantastiska saker jag får vara med om idag, ensam. Det skulle jag och Madde göra tillsammans. Men jag har inte direkt så mycket till val. 

När jag ser par runt omkring mig, så känner jag mig sviken. När jag ser vad jag inte har, känner jag mig sviken. 

Sviken av Madelene, sviken av livet. Samtidigt påminner jag mig hela tiden om allt som är gott i mitt liv! Förstå mig rätt, det handlar inte om att jag alltid måste vara stark. Det handlar om en kamp att leva och att i varje val välja livet. När jag är som mest nedbruten av sorg, då tar det mycket kraft att komma på fötter igen. Men att i varje val välja livet när livet känns kul, hjälper oxå till att hitta kraften att välja livet när livet är som jobbigast. 

Någon säger: Det är lättare sagt än gjort. Jag säger: Jag har aldrig sagt att det är enkelt, men värt. 

 

Dessa känslor är inte nya för mig, jag har mött dom innan.

Men nu tillät jag mig att tänka på dem, och kring dem (Det är bra att åka så många mil jag gör varje månad, det finns verkligen tid att tänka :) och jag tycker att Timbuktus ord om att släppa taget för att komma till nästa nivå passar så bra här. Jag behöver inte kämpa, jag kan släppa taget utan att ge upp. Jag går in i nästa nivå. 

Madelene finns alltid där. Jag definierar inte mitt liv efter det som inte är längre. Jag släpper taget och lär mig leva. Jag har blivit sviken av livet, det blev inte som jag tänkte. 

Samtidigt har jag varit buren av livet, vilket kanske känns paradoxalt och det kan jag skriva mer om en annan gång. 

 

Vad sa då Laleh som var så bra?

Hon sjunger såhär: 

 

I know we could live tomorrow
But I know I live today,
I know we could live tomorrow
But I don’t think we should wait! 

 

Att släppa taget är inte att ge upp. Det är en stark handling som behöver göras varje dag för att kunna leva mitt bästa liv.  

Samma sak gäller för Lalehs ord, jag väljer att säga såhär:

Jag vet iallafall att jag lever mer idag än vad jag gör imorgon.

 

Och som en god vän till mig från Chicago säger:

I don´t know what tomorrow holds, but I know Who holds tomorrow 

 

Där har ni min livsbalans.

Jag vill leva mitt bästa liv idag, och resten lämnar jag i Jesu händer! 

 

Ha en fantastisk dag!

 

//Thomas